Göteborgsposten – 27 september 1861, sida 1

Direkta och indirekta skatter. Intet för intet, är en genomgående grundsanning för verlden, vare sig att det galler enskilda individer eller samlingar af individer, såsom associationer, bolag eller hela tolk. Tillfredsställandet at hvarje behof måste köpas med en ansträngning eller uppoffring af säväl den ena som den andra. dikasom den enskilda menniskan är tvungen att uppoffra hvila och beqvämlighet, för att få sina imdividuela behot upptyllda, så måste äfven ett folk, samtliga de medlemmar som tillhöra ett samhälle, äfven göra uppoffringar, för att få de behof upptyllda, som tilltredsställas genom statsorganisationen. Detta är en lag, som menskligheten är underkastad och icke kan undandraga sig; i det ena som det andra fallet har menniskan endast för sig möjligheten, att efterse om hon anser behotvets tilltredsställande vara värdt den ansträngning och uppoffring det kostar, samt att rätta sina handlingar derefter och antingen söka avt få det upptylldt eller också lemna det utan tillfredsställelse. Men det finnes behof, som äro af den beskaffenhet, att det är omöjligt att besluta sig för att lemna dem otillfredsställda och som man måste söka att erhålla uppfyllda, äfven om de kostade hvilka besvärligheter och uppoffringar som helst. Till