Göteborgsposten – 26 september 1861, sida 1

a XX———————— 0 --me-mo-r-toemmcoOs————X-X-—V vapen på det håll, som hotas af Omer Pascha Man påstod äfven att en del af de uppbådade turkiska trupperna under Abdi Pascha hade gjort gemensam sak med dem, och berättelser från Wien ha omnämnt avwt det talas om en föreslagen samverkan mellan servierna och montenegrinerna, förmedelst hvilken Bosnien skulle atskäras från Turkiet, ifall denna pro vins icke redan af sig sjelf skulle vara vacklande i sin lojalitet mot Turkiet. Åfven utar främmande hjelp hafva montenegrinerna hit: tills visat sig vara i stånd att försvåra sina bergpass och äro icke underlägsna tscherkes:serna eller andra bergfolk, hvilka historier omtalar, i konsten att uttrötta sina mera di sciplinerade angripare. Hvad de hafva au frukta är att bhitva bla bläcket rade i sin kompakta naturliga bergfäs och att genom hunger tvingas att under sig utan att få komma till en ordentlig adrabbning. Emellertid hafva ebegge parterna vädjat till Europas allmänna opinion. BSultanen framhåller naturligtvis de lidanden, hans underså. ter måst utstå af montenegrinerna, och förklarar att han har uttömt alla underhandlingarnes och eftergifternas hjelpmedel. Hvad den montenegriniska fursten skall hafva att anföra för sig, undantagande argumentet: Zi faut que jeziste, som den franske ministern bemötte med det högdragna svaret: Je nen vois pas la necessitg, det återstår ännu att se. Man påstår dock att Ryssland och Frankrike skola lemna honom diplomatiskt understöd och det skall alltid finnas tillräckligt med motiver, för att icke tillåta en muselmansk stat att krossa ett kristet samhälle, som dessutom kan gora anspråk på alt vara en egen nationalitet. Att England under sådane förhållanden äfven skall hafva att intaga sin bestämda ställning till saken, år gifvet, och Times har också redan upptagit till diskussion den politik, dess lands regering bör följa. Vi togo kanske alltför hastigt, säger den, parti för maroniternas räkning, men maroniterna antogos vara den anfallna parten. Montenegrinerna hafva emellertid i närvarande fall sjelfva gjort början till striden och hafva hittills, emedan de haft mycket mera att vinna ån att förlora, varit på oöfvervigten, såsom getingarne alltid hafva fördelen på sin sida ända tills man förstör deras näste med krut. Ifall Montenegro icke vore ett ethnologiskt uttryck skulle det säkert utan vidare barmhertighet lemnas åt sitt öde, och, som sakerna törhålla sig, har England intet intresse att förskaffa det gynsamma vilkor. Det tillhör icke Englands politik att uppmuntra panslavistiska drömmar eller att påskynda den upplösningsprocess, åt hvilken Turkiet kanske eljest också snart nog skall vara hemfallet. Men å andra sidan är det omöjligt att, ätven om det icke har mäktiga vänner, utplåna ett land helt och hållet från kartan, huru litet det än är och huru mauvais sujets dess innevånare än må vara. Samma antal qvadratmil och tunnland finnes dock qvar, om dess odlare än utrotas, och den nya dispositionen deraf kan visa