Göteborgsposten – 26 september 1861, sida 1

Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. —Nej, jag har icke vågat. Jag har icke varit dit nedåt, sedan ankaret lättades. Stackars små, deras hopp är säkert på upphällningen. De skulle ha frågat mig om en hop... Kortligen, jag har ej vågat. — Stackars Mabhurec, lyckligtvis har han redan gått till ankar för hela lifvet och lagt upp i dödens vinterbamn, mumlade den tredje matrosen som ännu ingenting sagt. — Hvad är det du mumlar derborta, gamle Normand ? frågade Petit-Pierre. — Jag säger, svarade matrosen med det silfverhvita håret, att om Mahurec icke i denna stund vore alldeles aftacklad och slopad, skulle hans själ riktigt våndas på halster. — Och hvarför det då? frågade Sjöman. Mabhurec har ingenting på den byken. — Jo, något, Sjöman! — Hvad då, Normand? Den gamle matrosen lutade sig intill den af artilleristen, la Rochelle och Sjömannen bildade gruppen. x) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—223.