Göteborgsposten – 25 september 1861, sida 1

————— lofvade henne en årlig betalning för kost och underhåll, För sin hustru föregat han först att barnet sköttes förträffligt, och sedermera att det hade dött, men återtog det slåtligen —-med ett ord i tvenne år höll han den arma modren skild från sitt barn, wills hon slutligen, -forbittrad öfver denna grymhet, drog sig. bort ifrän sin man och öfverlemnade sa ken åt en advokat. Denne tog en af de mest utmärkta medlemmarne af den engelska spanande: polisen, mr Brett, till hjelp, och denne har det efter mycken möda lyckats avt tinna reda på barnet. Vid barnets skiljande från modren och öfverlemnande i en annans värd eller rättare värdslöshet, hade, det tillgått sålunda, att man. nen, sedan han ötvertalat sin hustru att lemna barnet åt andra att skötas, hade rest itrån Rugby, der modren blifvit törloöst och befann sig, tll. London, tör att, som han sade, vidtaga de mödiga arrangomenterna. Från London hade han ätven efter nägra dagar skickat hen: ne bud, att alit var iordningsställdt, och bedt henne skicka barnet med en jernvägsträn, som han uppgat. Modren hade då atven, i full villtro till sin mans utsago, skickat barnet till London i det uppgifna bantäget tillsammans med en fjorton ärs flicka, dotter till värden i det hus i Rugby der hon befann sig. Denna Hicka hade äfven träffat barnets fader samt på hans befalloing öfverlemnat barnet åt tvenne qvinnspersoner af smutsigt och dåligt utseende. Med barnet hade följt en låda med barnlinnen, som fadren först tagit värd om, sämt en shawl, i bvilken barnet vär insvept. Flickan hade sedan följande dagen med barnets fader återvändt ull Rugby, der modred var, Hvad denna flicka berättat om sin resa, var allt hvad modren och hennes advokat viöste med Säkerhet om barnets öde, och detta var icke mycket, ty hon kunde. endast uppge att barnet blitviv aflemnadt och huru de personer såBo:Ut, som emottagit det. — På dessa obetydliga underrättelser var det, som modrens advokat och hr Brett hade att grunda sina vidare efterspaningar. Mycken utsigt lör framgång tycktes verkligen icke förefiunas. Ty, huru få reda på ett halt-månaders gammalt barn, som en mörk qväll blifvit ofverlemnadt på öppen gata åt tvenne okända qvinnspersoner i en stad med ett par millioner innevånare? — Advokaten och hr Brett grepo dock saken an. — De uuärdade först en kungörelse Till arbetshusföreständare, polisagenter, hyrkuskar och alla andra, i hvilken de uppräknade alla de omständigheter, de kände rörande barnet och dess forkommande, såsom dess ålder, dagen och tiden när, samt stället der det blifvit ötverlemnadt, och beskrifning öfver de personers utscende, af hvilka det blitvit öfverlemnadt och at hvilka det blifvit emottaget, alvensom några andra likartade omständigheter, samt utlofvade en belöning al 20 åt den, som kunde lemna någon upplysmung om det saknade barnet. Denna kungörelse läto de uppslå i ofantligt antal i St. Giles och andra af Londons misstänktare och sämre qvarter, samt utdelade dessutom exemplar af densamma till alla den engelska hutvudstadens arbetshus. Verkan af denna åtgärd var den, att en qvinna vid namn Mackay, som lefde i S:t Giles och som sett belöningsänbudet, infann sig hos — sn rer