Göteborgsposten – 24 september 1861, sida 1

grafiska sällskapet i London och vetenskaper nas sällskap i Oxford öfver sin resa å Wy man, lyckades det dock omsider för honom att gifva den allmänna meningen en annan riktning. Vi påtratfa honom dertöre några månader senare tillsammans med flere ansedda män, hvaribland Milner Gibson, flere parlamentsledamöter, vetenskapsmän samt en hel hop af Englands mest beromda nordpolsfarare vid en audiens hos premierministern, lord Palmerston, för att vinna bonom för saken. Den gamle statsmannen med den förvånansvärda unga och klara blicken för tiden och dess fordringar lofvade sitt understöd; och den engelska regeringen beslöt att utsända örlogsångaren Bulldog under betäl af Eranklins upptäckare, sir Leopold Mc Clintock, för att uppmäta hafvets djup på den föreslagna linen. Under denna expediuion skedde mänga högst imtressanta iaktagelser rörande bottnens beskaffenhet, och bland annat gjordes midt emellan Cap Farewell och irland ett intressant fynd, i det sänklodet på 1,260 famnars djup upphemtade lefvande individer af ettstråldjur (ophiocoma) från hafsbottnen. En at dessa små kräk lefde ännu en fjerdedels timma etter dess upptagande. Hufvudsaken är emellertid, att Mc Clintock förklarar en telegrafanlaggning öfver dessa hafsdjup för utförbar. HkEvwt hr Zeilaus bok medföljande sjökort lemnar detaljerade upplysningar om djupet och farvattnet och derat framgår, avt djupet är alltigenom betydligt mindre än på den transatlantiska linien, som misslyckades. Jemför man Atlantiska hafvets djup på de tvenne skilda linierna, så tyckes det vara säkert, att den nordatlantiska telegrafen skall kunna undgå många af de hinder, på hvilka det förra storartade, men fruktlösa försöket att förbinda jordklotets begge hemisferer strandade. Den vasendthgaste olikheten består dock egentligen deri, att den nordliga linien är delad 1 fyra jemförelsevis korta sträckor, under det att den såkallade transatlantiska linien har en så lång och oafbruten undervattensstracka, att fordelen redan blott af denna orsak, i alla icke specielt sakkunniges ögon, måste tyckas vara på den förras sida, likasom misslyckandet af den å densamma utlagda telegrafkabeln tyckes hafva visat, att Shaffner har rätt i det påstående, han redan år 1855 uttalade, då han yttrade: Jag vill icke påstå, att en elektrisk ström aldrig skall kunna sändas från NewFoundland till Irland, men jag säger, att jag vid vetenskapens nuvarande ståndpunkt tror den vara oanvändbar till telegraftjenst. Men huru det än är, måste man dock på sakens nuvarande ståndpunkt medgifva att Shaffner genom sitt ärliga sträfvande och outtröttliga arbete för sin id väl kan förtjena att se sitt barn komma till ara i verlden. Han har arbetat så ofortrutet, att verlden väl borde unna honom den glädjen, att få sin plan utförd, äfven om verlden icke under alla omständigbeter skulle komma att erhålla broderparten af nyttan och fördelarne af densamma. Af