Göteborgsposten – 24 september 1861, sida 1

E— mm— EEE EEE AA dörr brunnit upp, hade liksom genom ett underverk förblifvit orördt. — Stanna der, min fröken, sade Fjäriln; ni har ingenting att frukta: man kan icke komma dit upp utan på denna trappa, och jag skall bevaka henne. Rör er icke förrän jag kommer och söker er. Fjäriln steg åter ned och lemnade Blanche ensam, som återfunnit hela sin styrka. Den unga flickan befann sig iett djupt mörker; en graflik tystnad herrskade omkring henne Det arma barnet uppsände i detta allvarliga ögonblick sin själ till Gud och bad... Plötsligt tyckte hon sig höra ett lätt buller vid sidan om sig... Hon vände sig darrande om ... Hon stirrade i mörkret, men hennes blick förmådde ej genomtränga detta. Blanche trodde sig ha tagit miste och hor riktade åter sin tankar till Herran; men ett nyt ännu tydligare buller, och hvilket föreföll hennt vara ännu närmare än det första, kom henne at åter spritta till. Hon skyndade mot ingången till kabinettet i detsamma sväfvade en skugga framför henne, — Lemna ej ett ögonblick vicomte de Ren neville: den största fara hotar honom! hviskad en snabb röst i den unga flickans öra. Hon utstötte ett skri, ville svara... ho sträckte ut händerna, liksom för att gripa tag