Göteborgsposten – 20 september 1861, sida 1

EEE RR RR — hangscirkulär förnekar all sådan afsigt. Ifall dev mäl, hvartuill han syltar, är att forminska immigrationen, så kan man förstå en sådan ätskilnad emellan hamnar och städer på landgransen, men i hvarje annat afseende foretaller den alldeles vändamälsenlig. Vi hatva alla hört talas om filosolen, som i sin dörr gjorde tvenne öppningar, en större för katten och en mindre tör ungen, men vi hatva aldrig hört att han tåppte till det mindre hålet lor att derigenom utestänga kattungen, 1 den tro alt den icke skulle gå ull det bredvid hggande större hälet och begagna sig deral. Hall dertöre passystemet skall antagas för beständigt eller ätlminstone for så läng ud som kriget racker, sä mäste man vanta sig av lå höra, det en kedja af embetsman har bluvi posterad längs sodra kusten al de stora sjöarne samt langs Nedre Uanadas ovch Nya Braunschweigs gräns. Vi kunna naturligtvis läst gissa de moiver, hylika balva tormatt regerimugen I Wasllugtlon all sankuovnera deuna nya skyddsalgard. De luuma personliga och haudelstorbindelserna emellan norden och sodern torLlitra striden och hindra uulvusstyrelsens exgpkuluva makt 1 dess verksamhev, uu sedan skiljsmessan skew och krigelL en gång ar utv brutet, ehuru de tWwougtyis for en uu undrade krisens ulbruli. Hoderns man kuunua Icke urskiljas från simma fiender genvin nagub sådant prot, som GQueads man unlampade på Kiran man. De tala samma Ulaleki som Vera lipuder, de aro otta tlorenade med dem genom tawlljeband och hatva torbindelser och korrespondens med hvarje stad 1 Unmonen. Bhurp de icke ärv så svraugt blockerade, alt de aro berotvade all intörsel, mäste de dock balva ansenlig svårighet al uppehålla direkt torbindelse med Europa, alldeustund dev ar lavvare alt tränga in 1 en blockerad hamn, än av bryta sig ut deriträn. Man kan dertore law lörstå, att deras utskickade begagna sig al Nordens jernvägar och ängltartyg på ev hogsv törargelsevackande sätt, vch av trestelsen avv gripa till en lod des suspects och andra likartade åtgarder för allmanua sakerbetens uppehällande derföre måste vara ganska stark. Vi vilja icke göra några andra invändningar met en sådan politik an den, att den är overksam. Argumenterna för att sätta enugranter, Lurister och köpmän, eller med ett ord alla som gå och komma, under ett teoretiskt embargo, som kan uppehållas endast mot de få, rån hvilka man har intet att befara, påminna nycket om de argumenter, som gammaldags pedagoger brukade anföra för förbud mot skolelever att besoka vissa ställen. Hvar och en inser, att det finnes platser, der pojkar ha intet att göra, just som man måste erkänna att det finnes fall, i hvilka personer, som äro kända af polisen, med rätta kunna stannas eler tillochmed gripas under en resa. Men huru en regel, från hvilken undantagen äro så öfvervägande till antal, skall kunna underätta det verkliga syftemålet, eller hvarföre personer, som bedrifva ofog, icke skola kunna