Göteborgsposten – 19 september 1861, sida 1

göra förändringar i lagar och sedvänjor, som imförts i forgångna tider och allt ännu lägga hinder i vägen för handelns transaktioner. De äro liksom murar, hvilka ätskilja menniskorna; eller snarare som gratvar med dolda falluckor. Internationela omsättningar skulle betrias från många hinder, itall det skulle bilda sig handelstoreningar etter från hvarandra så livet som mojligt alvikande former; och sådana toreningar borde då halva en legal existens, så alt de kunde göra sina rättigheter gällande infor främmande länders dovmstolar. Konkurslagstiltningen borde vara mera hkartad och i det heia skulle alla bestuunvingar tör haudeln bora utvidgas till alla tolk, oberoende ar nauonaliteterna. För att den internatiouela handeln skall vara verkligt fri, måste egenskapen at vara utlanding upphöra all mediora ett slags bann, som icke passar for vår tid och under hvilket hvarje tolk nu lider, utan annan tröst än den, att dess granne lider af samma plåga. Lagsuftningeu 1 alla länder borde underkastas en lugu och samvetsgrann pröfmng, ed den princip tll utgångspunkt, att en utländing icke ar någon fiende. Man har nu redan otverallt gä ilrän den gamla lagen, som berötvade en i frawmmande land dvu mans barn bans qvarlåtenskap; och på samma sätt borde man upphora med avt neka en fråwmande stats undersäter rätugheten att törvärtva sig jordegendom, och det borde i dewa atseende vara tullkomhg likstalldhet emellan intudde och utländingar, blott med forbebäll at de pohtiska rätvuigheterna. Lagen om naturalisation borde atven förenklas, emedan den vanlgtvis bestämmer ett allutör långt uppehåll i ett land tör ernående at medborgarerawt. I ofverensstämmelse dermed borde det införas hktormighet i en hel mängd saker, i hvilka ohkheten är alldeles gagnlos samt endast harleder sig af okunnighet eller motsägelseanda. Detta borde närmast ske i alseeude å lagarne om assuranser, framför allt sjöassuranser och de bestämningar, som äro vidtagna för att hindra fartygs sammanstötande på sjön. En annan fråga i samma riktving, hvars diskussion omständigheterna säkert snart skall framkalla, och som redan är mogen till lösning, är frågan om likhet i vigt, mått och mynt. Det nuvarande torhållandet är alltför inveckladt och och obeqvämt, samt tyckes enkom vara uppfunnet för att tvinga folk att göra långa och tråkiga räkningar, så att man tycker, det man öfverallt borde önska införandet af ett enkelt och logiskt system. I sammanhang dermed står en annan sak af stort praktiskt intresse. Det är den beqvämlighet som skulle uppstå, ifall alla sjökort och alla nautiska arbeten skulle taga samma meridian till utgångspunkt för sina uppgifter. Tidigare var man temligen ense om avt som sådan antaga ön Ferros meridian, men sedan ha flere staters nationela stolthet förmått dem att antaga andra, såsom Greenwichs, Paris, Washingtons o. s. v. Intet är vunnet vid