dat i fästet kände, att flyktingarne befunno Big i grottan. Tidigt på dagen hade en utskickad från Prieur de la Marne begärt att få tala vid befälhafvaren inom fästningen. Denne utskickade var medborgaren Sommes. Brune var hos Augereau, då medborgaren infördes: de vexlade båda en snabb blick, och öfversten frågade Sommes, i hvad afseende han kunde vara honom till tjenst. — Det är icke fråga om någon tjenst för mig, utan om Republiken, hade de Sommes svarat. Fiender till nationen, aristokrater hafva i natt flyktat från Brest och landstigit har vid Portzie. Du måste bemäktiga dig dessa brottslingar! Augereau bade svarat, att han skulle vidtaga sina mått och steg, och han hade temligen hastigt afskedat Pricurs utskickade, som, då han igenkände Augereau och Brune, gjort en något misslynt mine. — Om den skurken kommer tillbaka, hade Augereau sagt, efter det grefven aflägsnat sig, så mycket sämre för honom! Han har ett yttre, som mycket misshagar mig. Grefve de Sommes kom verkligen tillbaka, och vi ba varit vittne till hans andra besök; vi hafva sett, huru han betett sig, och veta att han gick ut ur fästet med raseri i hjertat och under