Kaptenen gjorde en rörelse, liksom för att rusa fram, men Brune höll honom tillbaka. Fastän genast qväfd, ådrog denna dubbla rörelse sig likväl den persons uppmärksamhet, som befann sig i fören af båten. — lHvad är det? sade han: jag hörde något röra sig ...der!...i denna fördjupning af klippan. Rorgängaren tog en båtshake, som låg på bottnen af båten, stötte den ned i sanden och drog båten med sidan intill klippan, Han befann sig nu alldeles midtemot det ställe, der Brune och Jean höllo sig dolda. — Menniskor! utropade han och ryckte en pistol ur sin gördel. Man spionerar på oss. Med ett språng stod Fjäriln med en knif i handen vid hans sida. Den andre i fören skyndade äfven till med en pistol i hand. Fruntimren uppgåfvo ett rop af förskräckelse. — I Republikens namn! IHvilka ären j och hvad gören j här? frågade Bruno med fast stämma. Rorgängaren höjde hastigt sitt vapen utan att svara, men hans andre kamrat grep honom i armen, i det han utstötte ett hest rop. Han lutade sig framåt, så att man kunde tro, att han skulle falla ur båten, och sänkte sina blickar in i klippans fördjupning.