Göteborgsposten – 18 september 1861, sida 1

Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. De båda officerarne voro ensamma; ingen soldat hade åtföljt dem. Brune kastade en sista blick omkring sig, granskade ännu en gång klippan, den urbolkning som Jean omtalat, kastade en blick utåt hafvet på de engelska skeppen, hvilka syntes på långt båll, upplysta af månens skimmer, och vände sig derefter om mot Brest. Sjöngick orolig i Kilen såsom vanligt i detta svåra pass, då floden börjar stiga. Jean, som befann sig några steg före Brune, lutade sig hastigt ned, för att kunna bättre undersöka hafvets skummande yta, såsom om något i riktningen åt Brest till hastigt ådragit sig hans uppmärksamhet. — Öfverstlöjtnant! hviskade han. Hvad är det jag ser dernere .. Och han visade med fingret på en mörk punkt på vågorna. Brune tog en lorgnett och betraktade noga den angifna punkten. — Bah! någon fiskbåt, som far ut att fiska ) Forts, från N:o 149—155, 157—183, 185—216.