Göteborgsposten – 13 september 1861, sida 2

— Nej! nej! utropade sjömannen, liksom besvarande sina egna tankar. Denna utväg är oanvändbar. Det är bättre att vi förena oss och söka bana oss väg genom fienderna. Henri och Jacquet hade sett och förstått allt. Glömmande faran släppte Henri Leonore och Bertha, reste sig upp på taket och skyndade med ett språng öfver Blanche och Jacquet bort till sjömannen, för att sjelf undersöka belägenheten, då tvenne pistolskott ljödo nästan samtidigt bakom honom. Han vände sig om och såg Fjäriln kasta bort sina onyttiga vapen samt gripa tag i de båda ändarne till en stege och slunga denna tillbaka ned i rummet... men den andre stegen restes redan och ett sansculotte-hufvud visade sig i gluggen. Fjäriln krossade detta hufvud med ett slag af en pistolkolf, men ett annat följde genast... den första stegen restes åter. Fjäriln återtog sina pistoler, de fyra han hade qvar, och lossade snabbt af dem. Det var en förfärlig scen: skrik, förbannelser, gevärsskott... Jätten kämpade med vild energi. Farar blef alltmera hotande. Henri skyndade emot honom. Hastigt utstötte Blanche ett sönderslitande