Göteborgsposten – 13 september 1861, sida 2

skri; hon kände taket darra inunder sig och hota att störta in. — Henri! ropade hon, vi äro förlorade! Sansculotterna sökte bryte genom taket inifrån, för att såmedelst bana en ny väg, genom hvilken de skulle knnna uppnå sina offer och sålunda taga dem mellan tvenne eldar... Henri uppfattade faran; ban kände sin hjerna gripas af yrsel... Han tryckte pannan i sina torra, brännheta händer och sökte genom en öfvermensklig ansträngning återvinna sitt lugn. — Krut! skrek han med gnisslande stämma. Hvem af er har något krut qvar? — Se här är! svarade Jacquet och räckte vicomten ett kruthorn. Henri grep det. -— Matros skrek han till sjömannen. Eld! sätt eld på taket! Och utan att synas bekymra sig om de kulor, som hveno omkring honom, återvände han till Fjäriln. — Skynda till fruntimren! sade han och slet hastigt bort några taktegel. (Forts.)