Göteborgsposten – 12 september 1861, sida 2

U——.L smnanmmm mt4H9sesoooxXX5-H 0 26. — — 0 SWEIIEEE ma upp i gluggen, der sjömannen med sina väl. diga näfvar drog honom till sig. Dörrens sprängning, Ricks och hans folks inträde i rummet, Henris skott och Jacquets afvändande af detsamma, allt hade försiggått i samma sekund. De Sommes hade tagit sin tillflykt bland de sina. Nu var han fri, nu kände han sig stark och han hade framför sig den han velat döda, biträdd blott af en enda försvarare, Fjäriln. Gevärsskotten utanför fortforo och kulorna genomborrade taket. Tio gevärspipor sänktes på samma gång några steg från vicomten mot dennes hröst ... Det fanns ej mera någon utsigt till räddning... Henri blef blek, men han slog icko ned sina blickar inför denna säkra död. Blanche, Leonore och Jacquet, som höllo sig fast vid takåsen, likväl så att de kunde se ned i rummet, utstötte ett skri af fasa... Sjömannen hoppade med ett enda språng ned i rummet, utan att ens röra vid repet. Hans blossande ansigte hade ett beundransvärdt uttryck. Den tappre sjögasten kom för att dö vid sidan af sin räddare dagen förut. När han nådde golfvet nära Henri, glänste några eldblixtrar till och en tjock rök uppfyllde rummet. Dånet qväfde de båda systrarnes skri af fasa... men öfver dånet hördes likväl ett ra