Göteborgsposten – 11 september 1861, sida 2

krupna bredvid fången och afvaktade hvad son skulle inträffa, utan att bry sig om att beräkni händelsernas vidd. — Hm! yttrade sjömannen endast, om d gamla gastarne vore här... hvilken dans... de skulle bli en riktig fandago! Grefve de Sommes intog alltjemt en skenba orörlighet, men då han hörde sansculotternas steg ljuda i de närgränsande rummen och deras vi. driga förbannelser samt svordomar, genomström. mades hela hans själ af en vild glädje, ty har ansåg dem, hvilkas fånge han var, förlorade och förlorade genom honom. Blanche hade vid farans annalkande återfåt hela sin medfödda kraft. Högrest och fast afvaktade bon döden mec en martyrs hjeltemodiga undergifvenhet och höl sin ena arm kring systern, hvars bleka hufvuc låg stödt mot hennes axel. I cellen bredvid bibehöll den gamle läkaren hvilken med kraft undertryckte de våldsamms känslor som upprörde hans inre, sitt orubblig: lugn, ty af detta yttre lugn berodde deras väl. färd som han ville rädda. — Hvad beslut skola vi fatta? hviskadt Jacquet i vicomtens öra. Dessa uslingar skol: säkerligen upptäcka oss!... Tror ni, att v kunna försvara oss?