Göteborgsposten – 7 september 1861, sida 3

Strömsholm, Galeas. Ivarueking(?), Bergqvist. Torekow, Jakt. Victor, Andersson. t Ystad, Jakt. Johanna Sophia, Svensson. set — EERO a I varjebanda. ; Sven Skeppare. ; Synnerligen sannfärdig skeppar-saga. j Sat sapienti! Sven Skeppare, som sjelf styrde sin stora ståtliga samt särdeles snabbt seglande slup Svalan, syntes städse som sjöns starkaste son. Sällan — stundom skedde sannolikt så — sågs Sven Skeppare stucken ; snäste sällan sina skeppsgossar, som skötte scglen. Sammaledes, skydde Sven sämre sjögastars simplare svordoms-störtsjöar (sådana som: sju sjungande skock skapade stecksvedda skepps-skorpor!l) Sven skötte, som sagdt, sjelf sin skutas styre. Så snart sjön, sedan snön sentomsider smält, syntes segelbar, sågs samtidigt — Sven Skeppares Svala segelklar samt skepparen sjelf så synnerligen stolt småleende. Sedan så stadens storfolk sökt sina små sommar-ställens svalkiga skugga, sågos ständigt Svalans svällande segel spänna sig, sökande stormiga sjöns svallvågor. Sedan Sven sjelfrådande sexton somrar så säkert styrt sin Svala, skulle snart, sade som: liga, sjövane skepparen sluta sitt stormodiga sjömanslif. Staden, som ser södra Sverges sköna stora sjö skölja sin strand, sagde stads sqvallrande systrar sade, sakerna stodo sålunda: Sednaste sommaren såg Sven Skeppare Stina, Skärstads sockens strålande samt sedesamma största skönhet, som snart sett sjutton soliga somrar svinna. Sedan samma stund, Sven sett Stina, syntes städse sjömannen, som Skönhetsgudinnans skälmske sons silfverpil så svårt sårat, smäktande svårmodig — snart sagdt sorgsen. Slupen Svalan sades sedermera sanningsenligt styra sig sjelf. Sedan stadens sladdrande systrar, som så småningom spridt saken, slutligen — som sannerligen sällan sker! — sqvallrat sig stumma, sades Svalan skola se Svens samt Stinas storståtliga sammanvigning, som skulle ske sammastädes. Slägtingarne sågo sig snart skickade små, små sirliga sändekort, som Sven sjelf skrifvit sålunda: 5 S 5 S Sven Samuelsons S S samt S S Stina Svensdotters S S sammanvigning, som sker S S Söndagen S S 16 September 60. S S Slupen Svalans stora salong. 5 PL PP LP PPLPLPPLPPPLPLP Svalan såg snart sitt storfrämmande samlas, Sven sjelf syntes särdeles sprättig; svart superfinaste sjömans söndagsdrägt samt spingspängsplitternya stöflar (saffianssade somliga), som stadens skickligaste samt schangtilaste Stockholms-skomakare sjelfvaste S. sytt. Stina sammaledes svängde sig så styf: stort silfverspänne samt svart sidensars — simpelt siden sade sqvaller-systrarne, som sammaledes straxt spått: Så snart sammanvigningen skett, skulle Sven, som städse säkert skött sin svåra syssla (sjelfva svartaste sqvallret sade så), sannolikt sc sina svettigt samlade samt sedan så sorgfälligt sparade styfrar (somliga sade sig sjulfve sett Sven Snöra samman stora sedelbundtar) smälta samman så säkert som solens strålar smälta stora snösamlingar. Sven skulle snart se sin säkra ställning som sin Svalas sjelfrådande styresman så småningom svigta (sicl!); Stinas sanna, styfva sinnelag skulle snart skönjas. — —— Slidder sladder! sådant småaktigt spådoms-snack, som synbarligen skulle slå slint! Som sagdt: sammanvigningen skedde ståtligt. Solen, som sedan sistförlidne Söndag setts särdeles sparsamt -— sådant sker stundom sjelfva sommartiden -sken samma stund strålande. Sex Svens sjökamrater, samtlige skämtsamma sällar, sjöngo studenternas sköna sång: Stå stark! gamt: Strålande sol!, Skymningen sänker så sakta sin svartnande slöja, Stjernorna stilla skimra så skönt, slutligen serenaden: Sof sött!) Sin skuta, som sedan såldes, skall säkerligen Sven stundom sakna sommartiden. Så slutar Sven Skeppares sannfärdiga saga. Skämtets syfte skall straxt synas. Så sedt I (som skämt) skall säkerligen sammelsuriet skonas. Slut. S. x) Senare sjöngo (säg snarare: skrålade) sex, sju st. ,sneda (synonymt: smorda), supiga schåare-slu