Göteborgsposten – 7 september 1861, sida 1

angick dessutom Berthas förtviflan honom? Hvad rörde det stackars barnet honom ? Det var icke för att gifva henne några upplysningar, grefven talat såsom han gjort. Han fullföljde ett mål, som han ville uppnå, och detta mål var: hämnd mot Camparini, som bedragit honom. Grefven hade också i sin berättelse sorgfälligt förtegat den del han tagit i händelserna och han hade visligen aktat sig för att yttra ett ord om sina forna giftermålsplaner på markisinnan. Grefven hade dessutom länge öfvertänkt den berättelse, som han nyss afgifvit. Då Galerkonungen gifte sig offentligt med markisinnan d Horbigny och sålunda bemäktigade sig de rikedomar, grefven efterfikade, hade denne till tröst rådsherren de Niorres förmögenhet, af hvilken han genom första processen blifvit egare. Men när utslaget kasserats, seqvestrerades Niorresska familjegendomarne, hvilkas räntor börjat smaka grefven. Denne var nu plötsligen renons och vände sig till Camparini, af hvilken han dock fick endast kallt hån till svar. Camparini, som insåg att Sommes ingenting högre önskade än att bli honom qvitt och att, om han vann den nya processen, han skulle bli af honom (Camparini) alldeles oberoende, började tillochmed motarbeta grefven, som han likväl kallade sin son. Grefven hade redan då icke drömt om an