Göteborgsposten – 5 september 1861, sida 1

ner, jag talar om. Men markis dHorbignys verkliga dotter dog för tio år sedan, och denna unga flicka här har, jag upprepar det, varit verktyg för brottet af en barnförvexling. Jag är beredd att bevisa mina ord. -— Tala! tala, min herre! sade fröken de Morandes lifligt. Jag har endast få timmar qvar att lefva, men Gud skall skänka mig nog styrka att höra allt, ty jag måste lära känna hela sanningen, innan jag dör. Grefven bugade sig. — Ah, mumlade han inom sig, Camparini, du har velat gäckas med mig, men jag skulle tro, att jag ännu har hämnden i mina händer! XXIX. Det förflutna. — Min fröken, började grefven, förlåt mig, om omständigheterna nödga mig, att återuppväcka inom er de förfärligaste och mest nedtryckande minnen. Jag kommer ej hit, för att plåga en döende, jag kommer för att uppfylla en rättvis handling och hindra er från att framträda inför Gud med samvetet betungadt med ett ofrivilligt brott. Vid dessa grefvens ord togo Blanche och Låeonore ett par steg, i synbar afsigt att lemna