Göteborgsposten – 3 september 1861, sida 1

plantat ett falskt foreställningssätt om staters och folks internationela förhållanden till hvarandra. Det var nemligen en ud, då man an: såg staterna och folken, likasom menniskorna i allmänhet, såsom uteslutande styrda af sina egoistiska begar och intressen, samt tillfredsstallandet af dessa intressen såsom omöjligt annat än på andra menniskors, andra staters och folks bekostnad. Menniskorna voro enligt detta åskadningssätt navurlgen fiendtliga mot hvarandra, och likaså staterna; och hela statskonsten 1 afseende å deras omsesidiga torhällande var endast en mer eller mindre öppen fäktning, ett fälttåg med anfall och försvar, med öppna bataljer eller hemliga forsät, allv efter omståndigheverna. lträn denna uppfattning af verlden är det, som läran om de naturliga bundstförvandterna, jemte det nöd vändiga kompletterimgmomentet ull densamma, de naturliga fienderna, uppkommit. Tyider öppna eller dolda striden mellan staterna val det naturligtvis en strategisk fördel att kunne förena sig med den som angrep samma fien de; och satsen om ett naturligt forbund mel: lan de makter och stater, som sökte sina tor delar, såsom man ansåg dem, på en och sam ma stats bekostnad, var dertore en sjelffaller toljd ur detta betraktelsesatt. Men den stat på hvars bekustnad en annan kunde forvärtvao sig de supponerade fördelarne, som lågo i ut vidgning, underkutvande och annat dylikt, var lika så klart den stat, som läg en närmast, ens granne. Deraf härledde sig vidare den sat sen, att grannstater äro naturliga fiender samt att grannars grannar äter äro naturliga bundsförvandter. Det var detta betraktelsesauvt som framkallade de många krig, som under pretexten af av uppehålla den s. k. jemnvigten i Europa skakat Europas fred och ro, och som sluthgen gjorde sitt mastertag i Polens delning emellan dess trenne grannar. Och ifrån detta beiraktelsesätt är det, som talesätten om naturliga allianser och bundsförvandter gått ötver ull oss och med dem olyckhgtvis mänga momenter af betraktelsesäuvet sjelft. Och några reminiscenser af detta sält au se sakerna finnas otvifvelaktigt i påstäen. del om Sveriges och Tysklands naturliga bundstförvandtskap med hvarandra, ifall devwva uttryck skall vara något annat än ett tomt ord utan mening. — Med yttrandet, att tvenne stater eller folk äro naturhga bundstörvandter, kan nemligen icke gerna törstås annat, än att de böra sammansluta sig med hvarandra till ömsesig hjelp och medverkan, antingen derföre, avt de begge i sjelfva verket strätva etter och arbeta för samma mål, eller också derföre, att de rätteligen böra ställa för sig samma mål, ehuru de hiutills af bristande insigt gålt på falsk väg och icke gjort det. Lätom oss se etter huru det förhåller sig med Tysklaud och Sverige i hvardera af dessa af seenden. Europa bildar, såsom vi flere gånger sökt framhålla, i politiskt afseende liksom ett enda stort samhälle, i hvilket tvenne politiska partier stråfva att göra sina åsigter gällande.