Göteborgsposten – 2 september 1861, sida 1

och uppgåfvo i raseri gälla skri, under det de sökte bryta ned gallren för fönstren, för att kunna komma ut. Fröken de Morandes ensam sof alltjemt. Snabba steg ljödo i korridoren, vid hvilken dörren låg till föken de Morandes rum. De arma qvinnorna grepos af en konvulsivisk darrning. Bertha dolde sig, till hälften afsvimmad, i Lonores armar. Dörren öppnades hastigt och en karl kom, med kläderna i oordning, ansigtet nedsvärtadt af krut, och blodiga bänder, rusande in i cellen. Ett skri af fasa ljöd emot honom. Han visade då sina obeväpnade händer. — Grefve de Sommes! utbrast Löonore. — Ja, just jag, svarade grefven med brådskande stämma. Frukta ingenting! jag skall rädda eder. — Republikanerna skola segra, men alla försigtighetsmått äro vidtagna... Vänten mig, rören er icke ur stället! De skola icke komma ända hit. Utstöt ej något skril vänten! .... Han gjorde en rörelse, liksom för att skynda ut, men i detsamma uppvaknade fröken de Morandes ur sin dvallika sömn. Hennes i början orediga blickar irrade omkring henne; hon lyssnade: skriken, gevärselden tilltogo i styrka. Plötsligt blefvo hennes irrande blickar fixa; hennes Ända dittills uttryckslösa ansigte lifvades