Göteborgsposten – 31 augusti 1861, sida 1

Augereau eftersinnade ett ögonblick. — Må ske, sade han; men jag skall sjelf kommendera dessa tjugo man. Brune, tag befälet öfver kolonnen, och du, medborgare, gå vid min sida. Hör! bit tjugo man, som ha lust att låta döda sig med sin öfverste. Fastän dessa ord uttalats med låg röst, komm) dock femtio man fram ur lederna. Augereau behöfde blott välja. — Vid första tecken ni ser till brand å kullen, sade Sommes till Brune, marscherar ni i ilmarsch framåt; ty vi ha då kringrännt rojalisterna och skola sålunda taga dem mellan tvenne eldar. Om deremot gevären tala, utan att elden lyser, då skola vi alla bli dödade: då får nigöra, hvad ni behagar. — Bra taladt ! tillade Augereau ; har du förstått, Brune? Bataljonschefen nickade jakande. Öfversten, spionen och de tjugo soldaterna försvunno i mörkret. En fjerdedels timma förrann, derpå en half timma, och den djupaste tystnad rådde på kullen. Brune och hans soldater, som höllo sig dolda i ljungen väntade med djup oro. Plötsligt hördes ett gevärsskott, men alldeles ensamt och det tycktes komma från andra sidan af den lilla skogen, vid hvilken doktorns hus var beläget. På detta skott följde ett annat... Brune vände sig darrande af otålighet till sina