Göteborgsposten – 28 augusti 1861, sida 1

ingifva er annat än förakt eller betraktas som annat än en förolämpning? Kan väl den passion, som de renaste känslor tändt inom en sann ädlings bröst, vara en kränkning i dens ögon, som är föremålet för hans varma tillbedjan. — Min herre! min herre! sade Blanche och höjde åter hufvudet. — Vi skola kanske dö för eder, min fröken, återtog grefvens vän med sin allvarsammaste stämma, men äfven i det grefven uppgåfve sin sista suck, skulle han icke våga framkomma med denna bekännelse, ehuru den skulle mycket lindra hans dödsqval. Nåväl, denna bekännelse gör i stället jag, hans vän. Grefve de Sommes älskar er! Blanche dolde sitt ansigto i sina händer. — Min fröken fortfor främlingen, jag har endast en afsigt med mitt förtroende om en passion, som ni icke känner, den, att bereda min vän en sista glädje, om han komme att dö för er! Jag har talat så till er, för att er hand må, om han faller, läggas i hans och er blick genom en känsla af medlidande säga honom, att ni genomskådat honom. Då skall han dö med en tacksam välsignelse öfver eder. Om grefven deremot lefver och är fri, när solen i morgon kastar sitt ljus öfver er flykt till England, glöm då mina ord, anse denna bekännelse icke vara gjord och se i hr de Sommes endast den uppriktige vän