Göteborgsposten – 28 augusti 1861, sida 1

Det förhåller sig med pedagogiken (H.T:ns pedagogi), likasom med takuk, musik, plastik o. 8. v., att den ursprungligen och egentligen är en konst — uppfostringseller undervisningskonsten. Med konst åter menas något, som för sitt utöfvande fordrar en viss mindre vanlig färdighet, en särskild förmåga; — att man kan något, som icke en hvar mäktar uträtta om han blott vill. Uppfostra barn och ungdom, och efter förmåga undervisa dem, det tå menniskorna litet hvar befatta sig med här i verlden; men långt ifrån alla förstå att göra det på det rätta sättet. Den det kan är en verklig pedagog; hans konst är pedagogik. Med denna likasom med andra konster förhåller det sig nu så, att när rätta förfaringssätvet en gång är gifvet, när konstens utofvare kommit till klarhet med afseende på reglorna derföre, så uppkommer af sig sjelf en konstens theori. Man beskrifver förtaringssättet, man uppställer och ordnar reglorna och får så af konsten en vetenskap, mer eller mindre rationel, mer eller mindre fotad på fasta grundsatser och principer. Hvad nu pedagogiken särskildt angår, fattas än i dag mycket att dess tbeori kan anses såsom en fullt afslutad vetenskap, och det torde aldrig komma derhän. Ty först och främst är målet för uppfostrandet mycket olikartadt, stundom diametralt motsatt. Ån är det t. ex. fråga om att hos ett kraftigt, ofördertvadt slägte borttaga råheten, vildheten, ofvermodet; än måste man söka att hos förvekligade och torsvagade ättlingar af en fordom kärnfrisk stam, ånyo i ådrorna och i sinnet ingjuta något af den gamla kraften. Kunna väl båda dessa mål vinnas på summa sätt! Och man behötver sannerligen icke hylla de Snellmanska nationalitetstheorierna för att inse, att en hvar nation, som icke har behof eller lust att göra sig till en annans apa, behöfver och måste äga sitt särskilda mål för undervisningen, sin egendomliga upptostringsmethod, mer eller mindre skild från främmande nationers. Och då nu härtill, för det andra, kommer, att äfven der målet är detsamma, sätten för dess uppnående äro mångahanda; att icke allenast olika åldrar, utan enskilda barn, efter individuela anlag och vexlande sinnesart, erfordra ofta helt olika behandling; så torde det lätt nog inses, att den praktiska skickligheten, pedagogiken såsom konst, är och blir hufvudsaken. Theoretiska undersökningar, pedagogiska handböcker, afhandlingar och tidskrifter, främmande länders undervisningsplaner och skolordningar, — ER —— 0 OO