Göteborgsposten – 28 augusti 1861, sida 1

min fröken, det finnes en sak, som grefven hittills ej vågat tillstå för sig sjelf, men hvilken jag genomskådat. Det finnes en hemlighet, som han sökt dölja i djupet af sitt inre, och hvilken endast min vänskap kunnat upptäcka: han beherrskas af en djup, uppriktig, outplåalig passion, af en ren, obrottslig kärlek... — Min herre! utbrast Blanche, hvars ansigte höljdes af den lifligaste rodnad. -— Förlåt, min fröken ! återtog bonden. Mina ord kunna ju icke såra er, då jag ej talar i någons namn: jag delgifver er icke något mottaget förtroende, utan anför endast en upptäckt, som jag gjort. I hvarje annat fall skulle jag tegat, men måhända skall jag dö i natt, kanske äfven grefven skall bli offer för sin tillgifvenhet för eder. Hör mig derföre. Mottag underrättelsen om en upptäckt, som bör åtminstone framkalla ert medlidande, om den än icke gifver lif åt någon annan känsla. Om grefven visste, att jag talar med er såsom jag gör, skulle han säkerligen förbanna mig, han skulle anse mig för en otrogen vän, ty han skall sjelf aldrig våga tillstå för er, hvad jag nu yppar. Min fröken... förlåt mig! Blanche svarade icke. Förstummad och förskräckt öfver hvad hon hört, vågade hon ej 80 upp. — Hvad! återtog den främmande, bör icke en sådan mans kärlek som grefve de Sommes