Göteborgsposten – 24 augusti 1861, sida 1

oo sig helt och hållet som de sjelfva tyckte och af hvilka den ena tycker om en mössa kantad och upplästad med skarlakansrödt, och den andra om en ungdomlig brun hat med er barnslig brun plym och en mängd bruna loc: kar derunder. Likaledes den, som tycker om ett par gamla flickor, hvilka, oaktadt de sjelfva gitva anledning till många anmärknin: gar, bruka göra narr åt alla, med hvilka de komma i beröring, och skrawa med näsdukarne för munnen åt den unga frun, som sitter midtemot dem. Om detta allt bereder er nöje och om det roar er att se två fruntimmer, som beslutat vara sjeltständiga, trängas och knuffas för att få goda platser, kora bort andra och begagna sig af den artighet, man visar det täcka könet, för att skafta sig det bästa at allt samt pruta och tvista, så snart tilltälle erbjuder sig — om uni tycker om sådant, skulle damen med mössan och damen med den oskyldiga hatten bli välkomna bekantskaper för er och ni skall bli mycket glad att traffa dem. Men om så är att ni förknippar iden om qvinnans väsende med blygsamhetens och återhållsamhetens behag, om under det ni beundrar djerthet och hjeltemod hos en qvinna när de äro påkallade at yttre omständigheter, ni afskyr paraderandet med dessa egenskaper, der de ej äro på sitt ställe — då är det klokast att ni håller er på så stort afstånd som möjligt från fruntimret med mössan och fruntimret med hatten. Vi alla, säger jag, betraktade hvarandra med bestörtning och misstroende dertore av vi icke voro hemma juldagen. Den unge engelsmannen och hans engelska hustru sågo med fasa på irländaren, under det att frun på halt sold spionerade med illa dold misstänksamhet på den unge engelsmannens fru. Hos de dervarande utländningarne tanns naturligtvis ingen sådan känsla. De voro dels tyskar och dels fransmån, men då tyskarne icke bekymrade sig det ringaste om hvar de fortärde sin måltid, så framt rätterna voro många nog, voro fransmännen alltid stolta öfver att vara der. En tfrausman är alltid stolt öfver att vara der han är och aw göra hvad han gör. Han är stolt öfver att han är på teatern, han är stolt ofver att han är på hästryggen, han är stolt öfver att han gilter sig och gär omkring i staden med sin brud för alt visa sig; han är stolt öfver att köpa nägot i en bod, otver att äkaien jernvägskupe, otver att vara premierminister eller lumpsamare. Han är stolt öfver allt detta och år icke för stolt att visa det. Jag kunde icke låta bli att intressera mig för en af bordsgästerna, och denna satt bredvid mig. Hon var klädd allvarsamt och tarfigt och var hbvarken ung eller vacker; ingening hos detta fruntimmer var egnadt att vid Örsta anblicken ådraga henne uppmärksamhet, och dock fann jag, när jag tog en otversigt wt bordet, mina tankar mera upptagna at henue in af någon annan bland gästerna. När jag örst observerade henne var hon sysselsatt, pmedan man då ej ännu börjat äta, med att äsa ett bret, och när maten serverades lade on detta bredvid sin tallrik, såsom det förekom mig, med någon saknad. Jag kunde icke åta bli att tänka litet på detta fruntimmer. jag kunde se att titeln framför hennes namn