Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. Henri de Renneville utforskade åter horisonten och sade till Fjäriln, sedan han öfvertygat sig om att ingen fara fanns att frukta: — Stig upp i båten! Fjäriln lydde, hvarefter Henri räckte honom en flaska med rum, hvaraf Fjäriln tog sig en dugtig klunk. — Hör nu, sade vicomten och tycktes fatta ett hastigt beslut, du och dina kamrater han så ofta sagt att j för mig hysen en gränslös tillgifvenhet, att j skullen lemna allt för att rädda mig... — Vi ha sagt sannt! afbröt Fjäriln. -— J hafven likväl behållit en hemlighet för mig! — En hemlighet? — Ja; j han dolt för mig tillvaron af en chef, hvilken j han lydt, hvilken j kanske ännu lyden ... jag menar galerernas konung. — Galerernas konung! mumlade Fjåriln och sänkte hufvudet. ) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—195.