Göteborgsposten – 19 augusti 1861, sida 2

icke röra sig från stället. Dörren brakade under ett nytt slag. — Raska på! Nå, medborgare, öppnen då skrek en röst utanför. -— Det är sjömannen, som ni räddat! sade lifligt Jacquet. Vicomten öppnade sjelf dörren: sjömanner rusade in i rummet. — Ah, blixt och dunder! skrek han oct slog sina armar kring vicomtens hals. Jag ha dig då ändtligen! Jaså, du brukar, du, rädd: vännerna och sedan scgla bort, utan att ens vexlt handslag en gång? — Men hvad är det fråga om? sade d Renneville otåligt. — Ah, återtog sjömannen, det är sålede: du, som spelat den der farcen med Ance och ta tuerat honom på armen? Hallå! jag är din vän De der satans sansculotterna vilja knipa dig! Vicomten ryckte på axlarne. — Om det icke är någonting annat än det som oroar dig, sade han, så kan du vara lugn Låt dem komma upp, de skola ej röra mig. Han hade ej väl hunnit sluta denna mening förrän den dörr, genom hvilken han sjelf inträd i detta rum åt gatan les Carmes, hastigt öppna des och Fjäriln syntes på tröskeln. — Hvad är det? utbrast vicomten förvånad — Gatan Chiourme är öfverfylld med sans