Göteborgsposten – 19 augusti 1861, sida 2

på! — Sedan 1848 fruktade censorerna som pesten ordet frihet och alla deraf härledda ord, hvilka derföre strängt utströkos. En gång hade en romanskrifvare, ötverlemnande sig åt sin fantasis flygt, under det han skizzerade ett landskap, skrifvit: en ko betade fritt på en äng. Censorn strök ut fritt, förmodligen i tanke att detta ord kunnat ingifva boskapen några farliga idker. — En dag skickade utgifvaren al en revy ull censuren början af en artikelserie, tillkännagifvande, enligt häfdvunnen sed: fortsättning 1 nästa nummer. Censorn låter artikeln passera, men stryker ut tillkännagifvandet. Utgifvaren frågar förvånad om orsaken. Kan jag veta, svarar den försigtige censorn, hvad ni skall få för ankar i hufvudet och hvad det skall roa er. att skrifva för nästa nummer? Kan jag väl bemyndiga er, att utlofva en fortsättning, som ag kanske skall nödgas undertrycka? Man bör aldrig lofva mera än hvad man kan hålla — En tidskrift i Moskwa offentliggjorde för pj längesedan ett omfattande arbete om kejsar Napoleon III såsom skriftställare. Detta arbete ådrog censorn, som tillåtit det tryckas, on skarp skrapa... derföre att utgifvaren lånat at författaren till Reveries politiques, Extinction du panperisme och FIdee napolgonienne några sidor, hvilka ega, tyckte vederbörande, en farligt revolutionär karakter. Kejsar Napoleon III skrapad af ryska censuren! Ar icke det pikant? in olyckshändelse i Alperna. Den pittoreska bergstigen Kandersteg vid Loueche öfver Gemmi är en af de mest besökta öfvergångsvägar öfver Alperna samt befares af de tourister, som efter att ha besökt Oberland begifva sig af till Rhone-dalen. Emot Wallis bildar berget Gemmi en nästan alldeles lodrätt brant, som danar en afgrund af 500 å 600 fots djup. I denna klippvägg är stigen uthuggen i zigzag och är just genom det sätt, på hvilket den sålunda slingrar sig, en af de märkvärdigaste alpvägar. Den har öfverallt en bredd af något mer än sex fot. I allmänhet är det ingen fara att rida upp för den på mulåsnor; men ett olycksfall kan äfven då lätt intraffa, ifall djurets gång icke är fullt säker. Långt farhgare är det emellertid att tillryggalägga denna väg i motsatt riktning, d. v. 8. uppifrån nedåt, hvilket man måste göra då man från Wallis reser till kantonen Bern. I sådant fall underlåta heller aldrig förarne att göra de resande uppmärksamma på, att försigtigheten bjuder dem att låta sina mulåsnor blifva efter och sjelfva passera vägen till fots. — Det är icke uppgifvet i berättelsen om den olyckshändelse, vi nu gå att omtala och som tilldrog sig helt nyligen, om förarne vid detta tillfälle kanske glömt att gifva en sådan varning. Huru det än må hafva kommit sig, nog af, den unga baronessan dHerlincourt, syster till prefekten i Marseille, kom att passera denna farliga våg, ridande på en mulåsna. Vid en af de första krökningarne af vägen, på det ställe der den begynner att föra nedåt och är alldeles ofvanför djupet, snafvade mulåsnan under henne samt föll till marken, och vid de ansträngningar den gjorde för att resa sig upp, gaf hon den olyckliga fru dHerlincourt en så plötslig och våldsam stöt, att hon kastades nedi afgrunden. Man hörde blott ett enda förfärligt hjertskärande skrik, men måste genast se till att förebygga en ny olycka genom att hålla fast i hennes man, som nästan förlorat sina sinnen af förtviflan öfver att se sin lusttur få ett så förskräckligt slut. Med tillhjelp af förarne från Loueche, hvilka klättrade omkring bland klipporna nedanför Gemmi, lyckades det dock att hopsamla de stympade qvarlefvorna af liket, hvilka lades i en kista som hr dHerlincourt bar fört med sig till Frankrike. iioteorologiska iakttagelser