Göteborgsposten – 17 augusti 1861, sida 1

Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. Jag började söka i alla vinklar och vrår. Skriken, som likväl blefvo allt svagare, ledde mig och i ett hörn upptäckte jag den låga dörren till en liten vedbod. Jag öppnade den, förde mitt improviserade ljus in i det mörka hålet och upptäckte nu kroppen af en ung flicka om 10 å 11 år, som låg orörlig utsträckt på golfvet. Jag drog till mig det arma barnet. Dess händer och fötter voro bundna. Dess blekhet var hemsk; dess stirrande ögon tillkännagåfvo att förskräckelsen förlamat dess förståndsförmögenheter . . . Den unga flickan framsläppte endast dessa strupljud, som tilldragit sig min uppmärksamhet. Jag skyndade att lösa hennes band, att bära henne ut ur huset, att låta henne inandas nattens friska luft, och jag lyckades verkligen till slut att återgifva henne litet lugn. Jag skyndade bort med mitt ur förödelsen ryckta offer. Den lilla var hungrig; jag gaf henne den bit bröd, som jag bestämt åt mig sjelf. Jag gjorde henne inga frågor om hvad som skett; ty det var helt naturligt, att det in) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—189.