Göteborgsposten – 16 augusti 1861, sida 2

krigiska anda. En af deras skalder, hr Nybom, utsände då en uppmaning, att gripa till vapen. Vi skola äfven fästa uppmärksamheten vid den rörelse, som gripit sinnena i Sverige, såväl som vid den der herrskande dynastiens kloka beteende. Under de omständigheter, hvari Sverige nu befinner sig, skall Carl XV:s besök i Frankrike, de reformer, som han vill genomföra, och den revy, som han bevistade, från denna dag vara ett lyckligt datum i de tvenne förenade folkens historia. Med anledning af den politiska betydelse, som de många främmande tidningarne och deribland Morning Post (Palmerstons organ) tillägger konungens resa, i det särskildt sistnämnda tidning menar att slägtskapen mellan konungen och kejsar Napoleon skulle kunna föra till en allians mellan Sverige och Frankrike för den händelse, att en konflikt skulle uppstå mellan de skandinaviska rikena och Preussen — anmärker La Presse: Säkert är, alt om en sådan händelse skulle inträffa, skulle äfven den allmänna meningen inom Frankrike förklara sig för Sverige och Norge. Erkännandet af konungariket Italien, som skapats genom våra vapens makt, har gifvit de europeiska makterna tillfalle att uttrycka de känslor, som vår politik ingifver dem. Om vi icke kunna underlåta, att anse för våra fiender alla de regeringar, hvilka afslagit att officielt sanktionera vårt verk, så är det oss å andra sidan omöjligt, att icke fästa särskildt afseende vid dem, hvilka såsom Sverige och Danmark öppet och frivilligt slutit sig till vår politik. Frankrike känner nu dem, på hvilka det kan räkna, och de suveräner, som erkänt nationernas rätt till oberoende och frihet, äro dess naturliga bundsftörvandter. En korrespondent från Petersburg till Börsenhalle skritver d. 8:de: Konungens af Sverige oförmodade resa till Frankrike har väckt mycken uppmärksamhet vid hofvet och i politiska kretsar härstädes. Det svenska majestätets tilltänkta resa hit till vårt hof för halftannat år sedan uteblef såsom bekant af skäl, hvilka stå i visst sammanhang med orsaken till den nu företagna resan till Paris. — — Den afsigtligt demonstrativt skandinaviska karakteren at Torre-Arsas emottagande 1 Sverige och Danmark har man här riktigt uppskattat. Man inbillar sig, att de skandinaviska sträfvandena i konungen af Sverige se tolken för deras ledande id, likasom ungefär de tyska furstarnes undersåter i konungens af Preussen se representanten för den tyska enhetsidgen. Våra moskoviters medvetande, att kunna räkna skandinaver och tyskar under den ryska spiran, låter dem med misstroende åse sammankomster, hvilka harma dem så mycket mera, som kejsar Napoleon dervid figurerar som medlare. Afven Times sysselsätter sig med saken och meddelar för i lördags ett bref till dess pariserkorrespondent från en vän i Stockholm, hvari yttras: Anda till konungens afresa iakttogs af någon orsak, som jag icke kan förklara, den största hemlighetsfullhet med afseende på hans resa till Frankrike. Vare det långtifrån mig, att häri vilja se något ledsamt omen; jag anför endast faktum. Den lycka, Gustaf III gjorde vid hofvet i Versailles, är väl bekant, och jag är öfvertygad om, att Carl XV:s käcka och redliga väsen icke skall göra mindre lycka vid det franska hofvet, och att hans militära hållning skall behaga det franska folket. Det finnes äfven skäl, att hoppas, att det skall lyckas honom utplåna det dåliga och, jag drager ej i betänkande att säga det, orättvisa intryck, som hans farfar Bernadotte efterlemnat hos sina fordna landsmän utan något annat skäl, än att han uppfyllde sina heligase förbindelser mot den nation, som gjort honom den äran, att välja honom till sin monark. Jag beklagar mycket, att kejsardömets framstående historieskrifvare tyckes med ifver ha sökt de starkaste uttryck till att Afvaräåsa Rarnadattac uvnnfäöranda mad