Göteborgsposten – 16 augusti 1861, sida 2

hade jag uppgjort en ny plan. Jag trodde, att i brist på, er fröknarne de Niorres skulle kunna gifva mig dyrbara upplysningar, af hvilka jag hade det största behof. Jag skyndar till Paris, för att börja mina nya efterforskningar. Det kloster, till hvilket de båda unga flickorna tagit sin tillflykt, hade blifvit förstördt. Faror omgåfvo mig på alla sidor. Jag hade tänkt åter söka anställning vid polisen, men jag öfvergaf denna plan, nästan lika hastigt som jag uppgjort den. Bland de främsta af de inflytelserikaste agenterna var Rick, min personlige fiende. Bland Robespierres ifrigaste kreatur var medborgaren Sommes, som äfvenledes måste hafva fördel af min undergång. L rckligtvis anade de icke ens, att jag lefde, eftersom jag så många år varit borta från Frankrike. Med dessa män, som jag hade att frukta, förenade sig slutligen andra, sådana som Fouquier-Tinville, hvilkas skamliga föregående lif jag kände och hvilka skulle skattat sig lyckliga af att med min död få köpa sig visshet om att deras förflutna lif aldrig mera skulle dem tillvitas. Jag vände straxt tillbaka i det döljande mörker, hvarifrån jag varit nära att utgå. Min forna tjenst hos polislöjtnanten hade skaffat mig talrika bekanta, af hvilka några voro mig fullt tillgifna. Jag spelade ett högt spel, hvilket ännu mera upphetsade mig och stärkte mina krafter. Förklädd och utmålad i ansigtet, lopp jag genom