Göteborgsposten – 16 augusti 1861, sida 1

ten Lincoln icke kunna forvärfva sig strafflöshet genom framgång, så skola hundradetal af menniskor anklaga honom för lagöfverträdelser, hvilka man låtit passera utan minsta knot, då när de gjordes. Och tekniskt taget, synes det oss, att mr Vallandigham har rätt då han påstår att presidenten i April gjorde hvad han icke hade rätt att göra utan kongressens samtycke. Presidenten har, säger han, icke enligt konstitutionen rättighet att använda militär på sådant sätt som mr Lincoln gjort före kongressens sammanträde d. 4 Juli. Men detta högmålsbrott är dock icke det första eller den största anklagelsen mot mr Lincoln. — Det demokratiska partiet önskar genom sina häftigaste talare att låta det påskina att, republikanarna för sina egna partisyften hatva störtat unionen i krig och gjort ett återvändande af de stater, som skiljt sig, till en omöjlighet. -Denna anklagelse är i hufvudsaken den, att presidenten och hans parti, efter att i åretal hafva retat och nästan oförrättat södern samt uttalat det påståendet att de två, delarne icke skola kunna vara förenade i samma förbund, hafva uppfyllt sin egen profetia genom att störta unionen i krig i ändamål att omstorta söderns institutioner eller begränsa dess rätt till de gemensamma territorierna. Mr Vallandigham är dessutom en anhängare at Buchanans läror i afseende å secession. Han tyckes anse, att, ehuru rättigheten till secession icke är en konstitutionel rättighet, den dock måste erkännas som en revolutionär rättighet, samt att en sund politik fordrade att de sju staterna, som skiljt sig från unionen, skulle lemnas i fred, såsom den förra presidenten föreslog. Ifall detta hade skett, är det troligt, tyckes han mena, att staterna snart nog skulle hafva återvändt till unionen, antingen tillsammans eller den ena efter den andra. Kongressen hade ända till d. 4 Mars städse afhållit sig ifrån att handla emot den nya republiken och fred syntes vara alla partiers politik. Så stodo sakerna kl. 12 den 4 sistlidne Mars heter det i mr Vallandighams tal, då Abraham Lincoln i närvaro af 20,000 menniskor, men inhöljd i ett moln al krigsmakt, som ingen annan amerikansk president någonsin förut sett, ifrån den östra pelargången af detta kapitolium aflade sin embetsed på konstitutionen. Under sex veckor affekterade han en fredspolitik. Aldrig har det funnits bättre utsigter för ett folk. Det föregåendes secession tynade af och secessionen för framtiden var hindrad och gick under. Genom ofantliga majoriteter förklarade sig Virginia, Nord-Carolina, Kentucky, Tenessee och Missouri samtliga för den gamla unionen. Dessa ljusa utsigter förmörkades, säger talaren, genom pärtivåldsamhet hos repubhkanerna, hvilka, med presidenten i spetsen för sig, fordrade användandet af våld för att krossa secessionen samt på samma gång använde sin makt för att genomdrifva Morilltariffen, som var ämnad att beskatta hela nordens och söderns åkerbrukande befolkning till sesltteo——— ——— —— onem————A ——vrseeeeest— EEöemt