Göteborgsposten – 15 augusti 1861, sida 2

XVI:s; ty det har uthärdat och skall uthärda alla de revolutionära stormarne, och hvarje social storm skall, långt ifrån att rubba det, endast än mera stärka det. Jag menar en man, som. jag aldrig känt annat än under namn af: Galerernas konung. Bonchemin höjde hastigt hufvudet. — Galerernas konung! upprepade han. — Ja, sade Jacquet. — Det finnes då en man med detta namn? — Ja. — Är han känd af alla fångarne ? — da, sedan minst 20 år tillbaka. — Och han är en af våra fiender? — Han är den mäktigaste och farligaste, ty ingen känner honom. Bonchemin log stolt. — Nåväl, jag skall lära känna honom ! — Ni? utropade Jacquet förvånad, — Ja. — Huru? — Det är min hemlighet! En stunds tystnad följde på dessa ord. Dittills hade de båda männen hållit sig på stående fot. Bonchemin visade med handen på en stol. — Sätt er, hr Jacquet, sade han, ty vi hafva mycket att språka om. — Ah! inföll den f. d. polisagenten med