Göteborgsposten – 14 augusti 1861, sida 2

hållit sig orörlig bakom sin disk. Uppmärksamt följande den scen, som tilldrog sig under hennes egna ögon, hade hon synts ömsom glad och ömsom upprörd. Talaren vände henne alldeles ryggen. IHon bade äfven hört de ord, som vexlats mellan Tusenskön och chefen. Plötligt spratt hon till, liksom träffad af en elektrisk stöt. Ilon böjde sig hastigt åt sidan, öppnade den lilla luckan i väggen, genom hvilken hon kastat in det bref, som Fjäriln lemnat henne, och stack sitt stora, tjocka hufvud in genom öppningen. När hon drog det tillbaka, var hon alldeles karmosinröd i ansigtet. Hon vände sig åter om, lutade sig öfver disken, närmade sina tjocka läppar intill Bonchemins öra och hviskade något sakta till honom. Denne spratt i sin ordning till och hans ansigte uttryckte en synbar förvåning. — I rummet åt gatan les Carmes? sade han hviskande. Värdinnan nickade jakande. — Och han frågar efter medborgaren Robert ? — Ja. Huru länge sedan är det han kom? — Knappast en qvart. Bonchemin såg sig noga omkring bland alla dem, som befunno sig i salen,