Göteborgsposten – 12 augusti 1861, sida 2

voro glada, utan att dock vara alltför grofva, och om man uppmärksamt undersökte orsakerna till tumultet, så fann man det klara och klingande skrattet utgöra den förnämsta kraften. Några tycktes dock under denna uppsluppna glädtighet dölja en viss tankfullhet, hvilken ock tilltagit sedan Fjärilns ankomst. Så snart denne lemnat disken och tagit plats på en bänk i midteln af salen, lemnade åtta eller tio drinkare sina bord samt kommo och satte sig hos den nye gästen. Bland dem funnos de båda personer, hvilka värdinnan utpekat under namnen Tjädern och Hvalfisken. Fjäriln hade ännu icke öppnat sin butelj. — Du kommer der borta ifrån? frågade Tjädern honom. Fjäriln nickade jakande. — Nå, är det sannt? — Fullkomligt sannt. Du vet väl dessutom, att Bonchemin aldrig ljuger. — Han har således alldeles ensam gjort kuppen ? — Ja. — Fan till karl! Alla sågo på hvarandra med ett uttryck af beundran. — Jag riktigt tycker om honom, sade Hvalfisken. — Och jag med, tillade en annan,