innanför hvilken hängde en gardin af rödt kalikå, tryckte på klinkan till låset och gick in. En tung och qväfvande ånga forsade hastigt ut genom den öppnade dörren och en atmosfer, som var nästan allacles beröfvad syre, hämmade härinne den nykomnes andedrägt. Han befann sig nu i ett stort rum utan något fönster, men rikt försedt med träbänkar, bord och stolar. På de nedsvärtade väggarne hängde här och der några smutsiga och rykande lampor. En disk fanns längst in i rummet. Bakom denna disk tronade en oformlig, tjock varelse, med ett svullet, pussigt ansigte, åt hvilken vi knappast våga gifva namnet qvinna, fastän trasorna, som hon bar, förrådde hennes kön? Bord, bänkar och stolar voro rikt anlitade af larmande och trasiga kunder, hvilka i hela sin biskliga fulhet och vederstygglighet buro lastens skamliga livr. Somliga spelade med kort, andra med terningar; alla drucko, alla höllo ett sådant oväsen, att tumultet på krogen Ance ej kunde dermed jemföras. Den okände var utan tvifvel en kund på stället, ty han tycktes ej bli afskräckt af stojet. — Ah! skrek en af de närvarande, då den obekante trädde in genom dörren, se der är Fjärilen ! — Du har dröjt, Fjäril, tillade en annan; Bonchemin har redan trenne gånger frågat efter dig.