Göteborgsposten – 12 augusti 1861, sida 1

Vid ändan af gränden reste sig en hög mur, hvilken alldeles stängde vägen. De båda husen, som på båda sidor kantade gatan, hade säkerligen sina ingångar på en annan gata, ty de vore ej försedda med någon port och hade ej några fönster, som lågo lägre än i andra våningen. Men huset till venster hade åt gränden nedgången till sin källare, en riktig bråddjup afgrund. En stor jernring var inslagen i ändan af trappan. Den omnämnde okände stannade instinktmessigt (ty han kunde ej med ögonen hitta vägen) vid denna trappa. Han lutade sig ned, tog tag i jernringen och lyfte upp en tjock trälucka. Han letade med foten efter första trappsteget och började, sedan detta blifvit funnet, att stiga ned, tills han uppnådde en jemn mark, som var kall och fuktig liksom i en källare. Han trefvade sig med högra handen längs muren, följande en mer än hundra fot lång gång. Der stötte han mot en andra trappa, hviken han denna gång steg uppför; han lyfte upp en andra lucka, lik den i gränden, och befann sig nu i en annan liten gata, hvilken mynnade ut i en af ett ovisst och rödaktigt sken upplyst gård. Detta sken kom från en butik, hvars smutsiga dörrfönster, hvilka voro betäckta med ett tjockt lager af dam, med en viss blyghet läto detta ljus sippra igenom sig. Den okände styrde sina steg mot butikens dörr,