Göteborgsposten – 12 augusti 1861, sida 1

AAA oe se Den tilltalades dittills orörliga ansigte glänste nu hastigt till. — Har han frågat efter mig? upprepade ban. — Tre gånger. sjärilen gick nu rakt mot disken, utan att värdigas besvara de vänskapsfulla frågor, som gjordes honom medan han gick genom rummet. Kommen fram till värdinnan, sökte han i sin ficka och tog derur ett papper, viket i brefform hvilket han lemnade henne. Värdinnan tog emot papperet, vände sig om, öppnade en liten trälucka i väggen bakom henne och kastade brefvet in genom öppningen. Derpå stängde hon igen luckan och vände sig åter mot brefbäraren. — Hvad vill du dricka? frågade hon med rosslig stämma. — Vin! svarade Fjäriln. Värdinnan gjorde en åtbörd af förvåning. — Hvarken bränvin eller skum? sade hon. — Nej. — Hvarföre då? — Derföre att jag i natt behöfver hela min hjerna . .. Bonchemin har sagt, att han ville tala vid mig. — Ah! inföll värdinnan, det är en annan sak. Hon tog nu en bredvid henne stående bu