Göteborgsposten – 10 augusti 1861, sida 1

ee Ett sådant storartadt intryck gör redan ett ytligt betraktande af det nuvarande engelska postväsendet. Detta jätteträd, som nu utbreder sina grenar öfver hela verldens delar, har dock likasom allt annat vuxit upp ur ett obetydligt frö. Ursprungligen inrättades posten i England blott för konungens räkning, för att fortskaffa hans depescher, samt gjorde ingen tjenst åt allmänheten. Posten expedierades då också ifrån hofvet, hvar detta än för tillfället befann sig, och ännu år 1533 voro endast tvenne postridare anställda för postförbindelsen mellan hofvet och London och bestämda ombytesstationer funnos blott emellan Gravesend och Dover. Skulle depescher sändas äfven åt andra håll, så reqvirerade buden hästar från plogen och åkern, eller hvarifrån de bäst kunde fås. Först under Elisabeth och Jakob I inrättades ridposter på alla de förnämligare vägarne för befordrandet af konungens bref. Denna post inrättning kostade regeringen naturligtvis mycket penningar. Under Jakob I uppgingo kostnaderna årligen till ungefär 3,400 2, en ganska ansenlig summa på den tiden. Privatbref framskaffades genom bud till fots eller genom formän hvilka icke tillryggalade mer än 16 å 18 eng. mil om dagen, så att det dröjde två månader innan man i London kunde erhålla svar på ett till Skotland eller Irland afsändt bref. 1638 skedde en stor reform i postväsendet. En post inrättades mellan London och Edinburgh som var på vägen utan afbrott både dag och natt och som tillryggalade hela sträckan på sex dagar. Den medtog naturligtvis äfven bref till alla mellanstationer och följande året funnos redan likadana postinrättningar å de flesta af de större vägarne. Sedan postväsendet sålunda en gång kommit i beröring med folket förvandlädes det snart till en inkomstkälla från att häfva varit en orsak till förlust. Efter inrättandet af det allmänna postverket i London bortarrenderade Cromwell detsamma för 10,000 årligen. — Portot var billigt nog efter de då varande förhållandena. För enkelt brefs sändande till och med 80 eng. mil fr. London var afgiften 2 d. och för längre sträckor 3 d.; för bret till Skotland var den 4 d. och för bref till Irland var den 6 d. Dubbla bref betalade dubbel atgift. Detta var så mycket billigare som posttjensten var mycket ansträngande samt fodrade många både menniskor och hästar, ty ryttaren var förpligtad att rida sju eng. mil i timmen om sommaren, och fem om vintern alltefter vägens beskaffenhet samt skulle så ofta han mötte någon på vägen blåsa i sitt posthorn samt dessutom ännu fyra gånger hvarje timme. . Under Karl II hade arrendet för postverket stigit till 21,500 och år 1694 var inkomsten af detsamma redan 60,000 . Under det derpå följande århundradet höjde sig postväsendet ännu mer genom: införandet af postvagnar i stället för det, att posten dittills framförts af ryttare, samt steg småningom alltvidare ända till år 1839, då antalet af de från samtliga postkontoren i konungariket befordrade brefven belopp sig 75,907,572 för hvilka den totala vinsten utgjorde 1,659,509 17 sk. 2?, d. Med 1840 års början inträdde den reform i postväsendet på hvilken Rowland Hill så