Göteborgsposten – 10 augusti 1861, sida 1

kes ytterligare af det faktum, att i år födas flera af mankönet än af qvinnkönet. Afven till mig har denna krigiska kris kommit. Jag behöfde ej gripa tiden i lockarne: den grep mig sjelf i peruken, och instinktlikt vandrade jag till Göteborgs-Postens byrå. Hr Redaktör! Vill Ni vara god utfärda ett kaparebref för mig? Kaparebref ? Ja visst! Men ej nog härmed, Ni skall äfven skaffa mig hamn och magasiner att upplägga mitt uppbringade gods uti. Ah, jag förstår. Och kapareområdet? Det vidsträckta fältet allt intill Tryckfrihetsförordningens helgade råmärken. Godt ! Namnet gör visserligen intet till saken; men tiderna äro egendomliga, förhållandena besynnerliga : skulle Edra oskyldiga kaperier ej kunna passera såsom rekognoseringar, ströftåg ...? Kör för Ströftåg då! Göteborg har under detta år mer än vanligt varit hugnad med kgl. besök, kanske flera än en och annan önskat sig. Men Göteborg, som väl asspirerar att en gång blifva hufvudstaden i Skandinavien, måste äfven vänja sig vid att hafva kgl. personer inom sina murar. Icke fattas oss tillgifvenhet för Konungen och det kgl.