rentiidagen, på simpel svenska Lars-dagen, en marknad här hållits, förmodligen från början afsedd för skärgårdsfolket, hvilket vid densamma kunde få tillfälle att afyttra vårens och sommårens fångst af fisk, och derför tillbyta sig andra lifsförnödenheter. Ej underligt på den tiden, att de fullastade fiskbåtarne fingo sin plats vid det salutorg, der rörelsen egentligen var koneentrerad. Men tiderna förändra sig. Detta torg blef småningom Göteborgs förnämsta plats; derå uppfördes bildstoden af stadens grundläggare och derifrån förvisades allt månglande; men — fiskbåtarne fingo dock fortfarande lägga till vid detsamma, för att under 14 dagars tid årligen sprida den infamaste stank öfver hjertat af staden. Offentliga påstötningar hafva flera år gjorts; men denne Jacobs skorsten har stått lugn för alla påtryckningar. Man hade dock i år den allra förträffligaste plats att anvisa dessa båtar, neml. den nybyggda kajen vid Lilla Bommen utefter Gullbergsvassen. Man försmådde dock densamma, liksom man nödvändigt ville framhålla denna svampdosa: för enkedrotthingens luktorgarer och könna säga: Känns det icke på lukten, buru vi uppoffra vår beqvämlighet, vår gundhet för det stackars skärgårdsfolket, som ej har annat att lefva af, än sitt fiske! Vi vörda den store Cabiljou och träda ännu i hans fotspår. Till dess vår herre en gång igen ger Göteborgarne sill,