Göteborgsposten – 10 augusti 1861, sida 1

su—— länge arbetat: pennyportot och postmärkena. Det af honom införda systemete verkan på antalet af med posten befordrade bref samt deras frankering var ögonblicklig. Sedan denna tid har antalet af bref varit i ständigt och snabbt stigande och förhållandet mellan frankerade och ofrankerade bref har helt och hållit förändrat sig. Under det förra systemet med de höga portoafgitterna var antalet af ofrankerade bref ofantligt öfvervägande antalet af frankerade. Under det nya systemet blef förhållandet rakt omvärdt; de förra utgjorde nu endast en obetydlig procent af de senare. Den sålunda tilltagande betalningen af portot på förhand var at stor fördel för postverket, emedan den jemte införandet af privata breflådor vid husdörrarne inbesparade den myckna tid, som förut åtgick för att vänta tills brefemottagaren hopsökt penningar till brefvets lösen. Denna fördel ökades ännu mera genom brefmärkena, hvilkas användande slutligen fastställdes såsom allmän regel. Genom allt detta inträdde en ofantlig förminskning i arbetet vid brefvens expedierande, utan att dock derföre föranleda någon förminskning i den redan förut existerande embetsmanna-poersonalen, emedan brefutbytet och brefvens antal på samma gång steg i en otrolig grad. Så har det engelska postväsendet småningom höjt sig från sin första obetydliga början till dess nuvarande ståndpunkt, som imponerar redan vid den första ytliga betraktelsen. Ånnu mera storartadt framstår det, då man granskar det närmare i dess detaljer. Postverkets befattningar äro nemligen mångahanda. Utom sin ursprungliga bestämmelse att vara en befordringsanstalt för bref, fullgör den ännu de andra att framforsla paketer och varor samt att vara en sorts bank. Detta sista har det blifvit genom försäljandet af frimärken, samt ännu mera genoni postanvisningarne eller postvexlarne. Då sir owland Hill först införde postmärkena, tänkte han visserligen icke på att de skulle kunnä användas som ett cirkulationsmedel för handelsutbytet, men nu hafva postmärkena nästan blifvit småmyut öfver hela landet. Ofversändandet af postmärken är nemligen det beqvämaste sättet att skicka små summor från en ort till en annan och postverket sjelft uppmuntrar till detta bruk, för att derigenom undgå det besvärliga emottagandet och försändningen af smått mynt. 1 England finnes det nemligen icke sedlar på mindre summor än 10 . Till hvilken utsträckning detta användande af brefmärken förekommer, kan svårligen beräknas; men det påstås vara säkert att antalet af postmärken, som sålunda användas såsom penningecirkulation, är vida större än äntalet af dem, som användas till porto för bref. De flesta småfordringar de skilda städerna emellan utjemnas nu för tiden genom detta medel, och postverket fungerar sålunda sågom en sorts folkbank. Likasom postversket på detta sätt är en sorts sedelutgifvände bank, så konkurrerar det genom sina postanvisningar med andra grenar af bankiroch bankverksamheten. Systemet med postanvitningarne har utbildat sig otroligt. År 1839 hade ett antal af 28,838 postanvisningar till ett värde af öfver 449,496 2 blifvit utfärdade, och år 1859 uppgick derag antal till 6,969,108, motsvarande ett be