För att bedöma denna gatas topografiska läge, torde det vara bäst, att läsaren i sällskap med oss följer en man, som, samtidigt med ofvan beskrifna händelser, i detta ögonblick går gatan Sept-Saints uppför, tills han uppnår hörnet af gatan Chiourme. Denne man var af en växt vida öfver medelmåttan och af ett verkligen atletiskt yttre. Hans ofantliga armar sutto stadigt vid sina breda axlar och hans fötter nedtrampade med breda sulor den dammiga väg han vandrade. På denna jättelika kropp, som tycktes modellerad efter en Herkules, satt cen riktig tjurhals med ett så litet hufvud, att dess missproportion genast frapperade. Naturen hade synbarligen skämtat eller ironiserat, då hon satte detta hufvud på denna kropp. Kontrasten hade någonting bisarrt och tillochmed oangenämt, liksom alla naturens anomalier, då det gäller menniskoslägtet. — Detta hufvud var dessutom icke allenast litet och oproportionerligt, utan ansigtet var äfven fult och af ett otäckt intryck. (Forts.)