Göteborgsposten – 9 augusti 1861, sida 1

— Hurudan till färgen ? -Blå, och en lifgördel af rödt ylle. — Vidare? — Hans kavaj var söndrig på vensta axeln, och lagad med en brun lapp, samt bruna byxor med röda ränder. Alla de närvarande hade under tystnad lyssnat till signalementet. De båda männen vid bordet intill vexlade en snabb blick och en blixt af vild glädje flög öfver deras ansigten. Äfven de lutade sig litet närmare mot de samtalande. — Är detta allt? frågade Scevola. — Ja, svarade Brutus. — Det är alltid något, fastän icke mycket. — Ah! inföll en, det är min själ samme person! — Hvad? — Den skurk, som hindrade domstolen från att döma den aristokratiska sjömannen, hos hvilken vi i dag morse fann porträttet af en fördetting och liljor, bar ju alldeles samma drägt! — Det är kanske densamme! De tvenne tysta åhörarne vexlade åter en blick. Den, som icke rökade, steg hastigt upp, ställde sig framför bordet och sade något sträft: — Medborgare ! Allag blickar vändes åt honom.