Göteborgsposten – 2 augusti 1861, sida 1

kats, har det varit nödvändigt att vidtaga någon regime för behandlingen af deras invånare. Antingen måste man låta dem vara lata eller också måste man låta dem arbeta. Af lätt begripliga skäl har man valt det senare alternativet, och så länge det funnits fängelser har det säkert varit vanligt att efter fångarnes olika förmåga använda dem till arbete. Detta arbete har man 1 allmänhet låtit passera temligen obemärkt, men då det nu genom en bättre organisation lyckats att göra det mera produktivt, har det-äfven begynt ådraga sig mera uppmärksamhet. Det är isynnerhet på Långholmen i Stockholm som fångarnes arbete blifvit bragt till en hogre grad af konstfärdighet, och det är Stockholms handtverkare och arbetare som med anledning deraf först fäst uppmärksamheten vid industrien och slöjderna inom fängelserna. De hafva deruti velat se ett intrång och ett ingrepp i de vanliga handtverkarnes och arbetarnes arbete, hvarigenom icke blott bestående lagar och författningar kränktes, utan äfven handtverkarne och arbetarne sjelfva samt samhället i sin helhet hotades med förstöring. De hafva i detta sätt att se saken blifvit understödde af åtskilliga tidningar, såväl i Stockholm som i landsorten, samt hafva varit så öfvertygade om sin åsigts riktighet att de ansett sig böra vända sig med en petition till H. M:t konungen för att anhålla, det han ville söka afskaffa och förhindra utvecklingen och utbildningen af industrien och handtverksfärdigheten inom fängelserna. Detta betraktelsesätt af saken har tvenne sidor: en juridisk och en ekonomisk. TI det förra afseendet påyrkar det, att handtverksdrift inom fängelserna är lagstridig och derföre bör upphöra. I det senare åter påyrkar det att användandet af fångarnes arbetskraft till nyttig produktion är ruinerande för samhället och på grund deraf, att det, äfven om det vore tillåtet af lagen, bör afskaffas. — Att lagen bör efterlefvas, så länge den är lag, huru beskaffad den än må vara, är en gifven sak, så framt man icke vill göra en revolution. Om derföre handtverksdrift i fängelserna icke lagligen är tillåten, så är yrkandet på dess upphörande, från juridisk synpunkt, riktigt och berättigadt. Allt beror härvid på en speciel undersökning om huru till saken hörande författningar rättast skola tolkas. Derpå vilja vi dock icke nu inlåta oss. Skulle nemligen äfven den af de stockholmska handtverkarne och arbetarne samt deras understödjare uppställda tolkningen vara riktig — hvilket den dock näppeligen är — så uppstår likväl genast den frågan om sådana slags lagbestämningar verkligen äro förnuftiga samt böra bibehållas, eller om de icke snarare med det första böra förändras. Och så ledas vi öfver till den ekonomiska sidan af det betraktelsesätt, på hvilket motståndarne till fängelseindustrien söka att stödja sina yrkanden. Ser man noga på den, så igenkänner man snart en gammal bekant från tiderna för dis