Göteborgsposten – 2 augusti 1861, sida 1

invid henne och tryckte henne med konvulsiviskt raseri intill sig. Denna omarmning var så häftig, att Skogsblomman tappade knifven, som föll ned på golfvet. Då började en förbittrad kamp, i hvilken engelsmannen använde hela sin styrka, sitt raseri, sin vrede, för att besegra en qvinna. Skogsblomman dolde under sin behagfulla, smidiga växt! denna kraft, som till så hög grad eges af vildarne, hvilka alltid äro utsatta för faror, hiuder och mödor. Lord Elen fann i den unga flickan en stark och beslutsam motståndare; men den engelske officeren beherrskades utaf en af dessa. stormande känslor, hvilka fördubbla krafterna: han var ej längre en man, han var ett vilddjur som rusar på det rof hvarefter det länge fikat och tror att segrens timme ändtligen är inne. Skogsblomman kände sina krafter aftaga. Hennes muskler gåfvo vika under den tryckning, som tillintetgjorde deras elasticitet. Kullkastad på golfvet, befann hon sig snart i sin fiendes våld, då hennes venstra hand, som var fri fick tag i hvisselpipan, hvilken under striden slitits från hennes bals. Hon förde pipan till sina läppar och utstötte ur densamma en skarp ton. Förvånad gjorde lord Elen en ofrivillig rörelse, hvilken gaf litet frihet åt den unga flicj