Göteborgsposten – 30 juli 1861, sida 1

hennes fotanglar. På hennes bröst hängde i en kedja lik armbandet en af dessa långa hvisselpipor, som hos Karaiberna tilkännagifva en högre rang eller ett militäriskt befäl. Denna enkla drägt barmonierade förträffligt med den unga flickans krigiska skönhet och förhöjde ännu mera hennes strålande fägring. Dessutom gåfvo den blåaktiga dager, som inträngde genom det lilla fönstret och upplyste fängelset, det oafbrutna och entoniga sorlet från vågorna, som bröto sig mot korvettens förstäf, ett ännu sällsammare och oförklarligare behag åt denna tafla. Lord Elen tycktes, eburu han befann sig ansigte mot ansigte med en afväpnad qvinna, dock hålla sig på sin vakt. Han hade under den månad hans fånge varit ombord, lärt känna henne och han visste, att ingenting kunnat dittills öfvinna hennes stolthet. Det var tillfölje af helt särskilda omständigheter, som den unga Karaibiskan fallit i lord Elens våld; det var först efter en förbittrad kamp med en kutter, som kryssade utanför Martinique, då hon försökte landstiga på denna vänskapligt sinnade ö i hopp om att få de underrättelser från Frankrike som Charles med sådan oro afvaktade, som hon genom en djerf flykt på sin pirog försökt rädda sig undan de sinas nederlag. Men olyckligtvis hade la Tamise blifvit henne varse,