Göteborgsposten – 30 juli 1861, sida 1

——— AT KSL TA RAN nn Ar re hn RR RR ras gamle veteranpatriots, furst Adam Czartoryiskis nyligen timade död. Den tilldrog sig d. 15 Juli, och vid dagen för hans begrafning, d. 12, skyndade sig hela det olyckliga krossade och splittrade Polen — det landsflyktiga Polen i Paris, och det kufvade och förtryckta derhemma -— att egna hans minne och de vid honom fästade nationela hågkomsterna en ny hyllningsgärd. Låtom oss, äfven vi, vid detta tillfalle, likasom de, vända våra tankar tillbaka till denna deras segrars, deras sorgers och deras äras gyllene tid. Den menskliga andens verksamhet sedan tiden för den första stora franskajrevolutionens utbrott utmärker sig genom en sådan rikedom i alla riktningar, att man har svårt att rätt uppfatta, det föga mer än ett halft århundrade skiljer oss från denna tidpunkt. Man vill i föreställningen likasom skjuta den tillbaka långt närmare medeltiden än den verkligen är i afseende å tidräkningen; så stor och så omfattande är den följd af vigtiga historiska händelser, som sedan dess tilldragit sig. Man har svårt att kunna förstå att en enda menniskas lif har kunnat omfatta och åskåda allt detta. Då man derföre får höra att en person skilts hädan, som sett allt detta passera förbi sina blickar, och som föddes sju år efter det preussiska sjuåriga krigets slut och tjugu år före bastillens intagande, på en tid då begreppen frihet och jemnlikhet voro kända endast genom studiet af de klassiska författaren och ordet konstitutionalism var alldeles okändt på kontinenten, så kan det icke annat än väcka innehållsrika tankar hos en. Hvilken rikedom af händelser, hvilket vexlande galleri af berömda personer har icke en sådan man sett gå förbi sig. Och en sådan man var Czartoryiski. Hans kraftigaste ynglingaålder var samtidig med de första frihetsrörelserna i Paris och från samma stad har han ännu efter sjuttio års mellantid måst vara vittne till sitt fäderneslands sista krampaktiga ryckningar, efter att förgäfves hafva sökt att arbeta för dess lycka och frihet. Utom det intresse som är fästadt vid honom genom den vackra, på ärofulla om också sorgliga minnen rika id som han representerar, erbjuder han vidare genom detta förhållande till den nyaste tidens alla mest afgörande händelser, ämne för ett likaså intressant som lärorikt studium. Han tillhörde genom sin börd en af Polens äldsta adelsätter som gifvit furstar åt detta land. Hans fader var efter August III:s död en kandidat till Polens tron, men måste gifva vika för sin medtäflare, den af Katharina II i Ryssland beskyddade Stanislaus Poniatowsky. Han och hans gemål, den för sin fosterlandskärlek likaså mycket som för sin skönhet och sitt förstånd utmärkta polska grefvinnan Elisabeth Flemming, uppfostrade med största omsorg den nu nyss aflidne fursten, deras förstfödde son, i hemmet. Sedermera fulländade han sin bildning i London och vid Edinburghs universitet. Derifrån kallades han