Göteborgsposten – 29 juli 1861, sida 1

—— EEE vid hvilken officerarnes hyttor lågo samt derifrån till sin koj. I batteriet, som var illa upplyst af blott en enda lampa, var så skumt, att sir Ewes icke kunde i mörkret bli varse lord Elen, som i andra ändan af batteriet fortfor att stiga ned till kobryggan, liksom lord Elen ej heller såg sir Ewes. De fyra negrerna sutto i Ewes hytt, orörliga och tysta. Då sir Ewes steg in, möttes han af dofva suckar; det var de klagande tjuten från blodhundarne, som lade sig för hans fötter. Förvånad lutade sir Ewes sig ned öfver hundarne och fann då, att derss nosar voro hopbundna, så att intet klart ljud kunde framtränga ur deras strupar. De voro derjemte med ett par starka snören fastbundna vid en ring i fartygets sida. Då bundarae nu vände sig till honom med sitt klagande tjut, begärde de synbarligen hans bjelp och beskydd, för att bli befriade från sina band. Sir Ewes tog genast en karaibisk dolk, som han brukade bära på sig, och tänkt skära af snörena, men en af negrerna lutade sig intill honom och lade sin hand på han: arm. — Låt hundarne vara! hviskade han til honom.