Göteborgsposten – 29 juli 1861, sida 1

en man, som ledes aft ett fruktansvärdt allvar och som talar till män som han vet äfven hafva allvar i sina känslor, Och samma hångifna allvar framgår ur de meddelanden af unionens krigssekreterare och skattmästare, som åtfölja presidentens budskap. Af den förres uppgifter. få vi veta att antalet af den militär som låtit inskrifvå sig till tre månaders tjenst är obetydligt i jemförelse med dem som låtit inrollera sig på tre års tid eller för så lång tid som kriget skall komma att räcka. Med ett ord allt visar en bestämd beslutsamhet hos norden att göra hvilka uppoffringar som helst för avw utföra ett krig som synes skola blifva oändligt. Sådan är den anda, som går igenom norden. Den är stark, den är krattig, den är allvarsam. Men den är blind. Den vet icke klart hvad den vill och hvilka följder den skall komma att framkalla. Ty, hvad är det slutligen, som den anser af så ötvervägande betydelse, att det skall kunna uppväga fasorna at ett krig och af ett brödrakrig? Det är just denna punkt, som är den dunklaste i presidentens hela långa budskap. Det innehåller en utarbetad och väl hållen vederläggning at secessionisternas teorier och åsigter. Han visar i full dager det absurda i påståendet att unionen skulle innehålla bestämningar för sin eger upplösning. Men hvad följer deraf? Att sydstaterna, som skiljdt sig, begått en lagotverträdelse och gjort en revolt, men allde:les icke att föreningen skall uppehållas på hvad vilkor som helst, och aldraminst att den skall uppehållas genom att omintetgöra just de intressen, som den var ämnad att skydda och genom att trampa under fötterna just de principer, al hvilka den utgjorde det första törkroppsligandet i verlden. Till denna praktiska, men derföre icke mindre höga betraktelse, har Lincoln och hans anhängare icke förmått höja sig. Derföre kunna de icke helbeherrska den, utan dritvas sjelfva framåt al densamma. De hänga med en vbegriplig blindhet fast och återkomma ständigt till frågans legala och juridiska sida. En tredjedel af presidentens budskap upptagas af denna fråga och nordens tidningar äro upptagna af vederläggningar af secessionssofismerna, sasom de benämna söderns anföranden. Det är dock för sent, att numera diskutera de södra staternas rätt att skilja sig, sedan de en gång skiljdt sig och man håller på att kufva dem. Den fråga, som norden nu har att besvara är den, huru den ärnar återorganisera den sprängda unionen. Skulle Lincoln och hans parti förstått uppfatta, att detta är den egentliga frågan, så hade de kanske insett det falska i sin nuvarande politik och icke blindt kastat sig in ) ett krig, som, ifall det har framgång, skall omintetgöra allt i den amerikanska unionen, som gör det värdt att söka upprätthålla densamma.